den nya röran

vänder det. Det har egentligen inte funnits någon anledning att gnöla, men jag gör det ibland; tror det är en rastlöshet som får överslag. Det blir dejt med Erik på Hagabion och det är långt ifrån den där känslan av folkblandning – snarare påtagligt hur många där som är rätt lika oss och jag reagerar på antalet gravida. Det är en bra dejt. Vi får fikon- och hasselnötsbröd, Eja får mjölk.

Pratar med C om det där, att man hela tiden går omkring och är förbannat stolt och liksom förutsätter att alla andra tycker att ens barn är lika bedårande som man själv anser. Vi möter upp dagen efter på franska och fortsätter sedan hem till dem (via Agnes dagis, genom regnet). Att se Eja och Elsa bredvid varandra, lika långa nu när den där åldersskillnaden på en vecka börjar ha allt mindre betydelse, men omedvetna om att den andre ligger där är märkligt fascinerande. Två gånger 60 centimeter räcker långt.