den nya röran

Det är som att vara förälskad. Legat och tittat på henne hela morgonen, tänker att det inte är klokt att den där varelsen hör ihop med mig. Tycker om alla hennes små egenheter, hennes sätt att säga mä, hur hon kan se helt förorättad ut, hennes sneda leenden, händerna som hålls uppåt när hon sover nästan konstfullt arrangerade opåverkade av tyngdkraften. Älskar hur hennes fot ryms i min hand, att röra runt i hennes hår och att dansa med ögonkontakt--- allra mest det: att vara i hennes blick. Hon verkar fortfarande till hälften komma från skogen eller åtminstone någon helt annanstans ifrån, och det är en dragningskraft det där att hon faktiskt är helt sin egen.