Läser om jämställdhet
och där till kopplade historier om hur man genom att släppa på alla måsten och sug efter det perfekta får tid över till annat, och känner väl egentligen mer igen mig i motbilden – skippa trerätters till gästerna och ställ fram en gryta chili – när vi nu får folk över. Ingen av oss har städat och när Lina och Claes kommer på lördagen blir det torsdagens daal och dagen efter får Elin och Christo köpa med sig kaffe då det visst tagit slut här på morgonen.
Men så ska mamma ta med sig mormor hit, för första gången på alla år, och helt plötsligt börjar jag dona och plocka undan tvätt och röja och be Erik gå ner med vissa saker till källaren och andra till återvinningen och de där idealen dras in – det ska vara undandiskat och avtorkat när hon kommer och det ska bjudas på ordentlig mat. Kära nån. Men det blir bra, ganska lagom ändå (man får ha det lite stökigt när man precis fått barn) och det är häftigt med fyra generationer här på eftermiddagen. Fast jag nojat lite kommer jag på att vad gäller just jämställdhetsbiten handlar det mer om att jag lite knappat in på Eriks enorma försprång vad gäller hushållsarbetet. Den där boken, Skriet från kärnfamiljen, handlar inte om ett träsk vi ska ta oss ur utan ett vi ska undvika och framför allt hålla oss medvetna om. (Det stör mig att bara jag kan amma.)