den nya röran

det där hemma har en tendens att bli rätt osynligt, eller liksom utgöra något slags neutrum. Istället är det de udda bitarna som märks, som tas in och som man försöker tolka/förhåller sig till. Som mannen som kommer cyklandes med ett fyra kvadratmeter flak bröd på huvudet och måste väja för en buss. Alla plattbröden singlar ner på gatan, nästan i slowmotion, och med ens är dussintalet människor framme och hjälper honom att få upp dem igen, som vore det deras självklara uppgift. Jag går längs Clot Bey där det säljs färgglada arbetskläder och elektronik och osar kebab. Det är en atmosfär som komprimerar det relativt ordnade och oordnade Kairo med mycket folkliv utan påträngande intensitet.Slitna kolonialbyggnader med handmålade skyltar och balkonger varvas med träd och trottoarserveringar.   

Hittat en fin bokmarknad med bås fyllda av gamla vackra arabiska böcker, nygamla magasin, serietidningar och travar av pocket som svämmar ut i gångarna. Får med mig två bilderböcker till Eja och ett svensk lexikon som utifrån arabiska förklarar hur man säger ”den här stifttanden har lossnat”, ”den här gossen är gladare än du” och ”är brevet redan skrivet?” samt beställer kylslagen mjölk, njuromelett och persikor i skivor med grädde.