Stor, större, störst
Hos oss har vi tre konkurrerande böneutropare med kassa högtalarsystem. Det är bitvis löjeväckande högljutt. Religionen känns på samma gång både auktoritär och anarkisk.
”I det Kairo som madame Eleni hade lämnat bakom sig promenerade helt vanliga människor på inköpsrundor längs Qasr al Nil i ärmlösa klänningar i ljusa färger. Flickor från välbeställda familjer i Heliopolis bläddrade igenom Paris-Match och undrade om de skulle våga bära årets ännu kortare kjol. Deras mödrar satte på sig läppstift och häktade på sig tunga pärlhalsband i djupa urringningar inför föreställningar på operan eller de månatliga konserter med Umm Kulthum.” (Max Rodenbeck)
Då var det 60-tal. Nu är det ont om kvinnor utan sjal och långärmat även i 30-graders värme; de undantag jag möter är kristna (tio procent av befolkningen) eller västerlänningar. Niqaben är vanlig. Förändringen är påtaglig även om huvudduken förutom som religiös symbol även fungerar som modeattribut.
”Förr hade hans hemby varit fridfull med en enda moské. Böneutroparen hade haft en vacker röst som klingade mjukt i öronen. Nu var byn full av moskéer. I varje kvarter, varje gathörn, gränd och prång och på varje minaret fanns en stor högtalare som kallade till bön fem gånger om dagen med en röst som mullrade som åska.” (Nawal El Saadawi)
”Allah akbar. Allah akbar. Bönen är bättre än sömnen.”
Redan innan islam var egyptierna, enligt Herodotos ”religiösa till övermått, mer än någon annan nation i världen”. Nu är Kairo en muslimsk megastad. Inte heller Nassers socialism utmande egentligen tron, en svag sekulär tendens vände snart tillbaka och på den vägen är det.
”Rösterna som kallar till bön hörs över hela dalen, från öst till väst, med sådan kraft att Gud alls inte hade behövt vara allhörande för att uppfatta dem. Under en dryg minut ligger ett elektriskt ljudmoln stilla över staden på grund av högtalarna i omkring 15 000 moskéer.” (Rodenbeck)
Själv förhåller jag mig till det ur ett intresserat men ateistisk perspektiv och hejar på Bodour i Den stulna romanen när hon gör upp med sin Gud. Hon läser Torahn, Evangeliet och Koranen: ”Det var samme Gud som föredrog män framför kvinnor.” Nawal El Saadawi kommer till Bokmässan och det är därigenom jag hör talas om henne: en egyptisk författare, läkare och galjonsfigur för kvinnorörelsen i arabvärlden. Hennes bok kommer ut på svenska två dagar innan L & B kommer hit och de har den naturligtvis med sig.
”Jorden skapades inte på sex dagar, kvinnan kom inte från Adams revben. Tvärtom kom Adam ur en kvinnas livmoder.” (El Saadawi)
Det tog oss två nätter att vänja oss vid böneutropen här.
Sömnen är starkare än bönen.