Anteckningar bakåt
20 maj
Återigen blir det sådär att flödet avstannar. Det hackar. Inte vardagen men att anteckningsmässigt hinna med. Jag vill fortfarande hävda något slags inspirationsrus, även om det finns vissa typer av jobb som triggar igång en mindre än andra och att fulla arbetsveckor gör en betydligt tröttare än sovmorgnar. Marknadskoordinerar ett stadspariserhjul. Vi pratar alltså 360 graders utsikt och korrläsning av annonser.
Kärnfamiljsförfestar och går på HBT-gala. Lunchar med kollegor igen, som inget hade hänt höll jag på att säga men så är det ju inte. Har ju fortfarande en liten revolution därhemma, som klättrar ner i träbackar och lärt sig hantera skor.
***
9 juni 2010
Plötsligt en dag har jag tappat bort helt vad vi gjorde förra veckan. Det känns som ett sundhetstecken. Det har varit mycket, men lugnt ett tag.
Vurmat för Majorna efter att ha donat runt på man-ur-huse-loppis runt Mariaplan och ätit festrester i Anna och Eriks kök.
Gjort Eja till lite av en stammis på Two little birds.
Satt potatis och varit hög på kolonin.
Lyssnat på sjömannens historier från Brasilien på ljugarbänken vid oss ihop med en mycket kommunistisk gotlänning.
Peppat kontakten mellan Elsa och Eja.
Ingenting är som vanligt, men vanligt.
***
Efter två tidningar – intervjuer, artiklar, redigering, korr, deadline – följer lättja. Faller alltid på det där med att hålla balansen mellan för mycket och för lite och fortsätter att pendla mellan ytterligheterna. Att E är pappaledig gör mycket för nätterna, för sömnen.
***
3 juli
Det är 21 grader varmt klockan halv ett på natten och vi är tillbaka i Göteborg. Skånesemester (Ven! Glumslövs backar! Bälinge! Borstahusen! Citadellet! Svenska formrebeller, besök och picknickar) och när vi kommer hem har kolonin förvandlats till en smultrondjungel och Eja har lärt sig gå.
***
Juli 2010
Vill följa Eja steg för steg, bit för bit och det är ju det man gör. Närvaro.
Hon lär sig att kramas, att bitas, att klättra, att uttrycka vilja och varierade ljud. Ba. Bä. Tempot ökar.
Stunder in emellan av tid till annat – och oj vad det behövs – men det är ju det där att man vill vara med henne.
Att ha en sex månaders, en sjumånaders, en åttamånaders. Att få fatt i sig själv, att hinna med nu när det ändå går så pass långsamt. Att byta perspektiv; se det som att man faktiskt hinner med nu när det är det här som är.
Att ta hennes perspektiv. Gruset i gången. Att komma till vårt andra hem sent en kväll efter flytt och picknick i Hjällbo och se hennes reaktion när hon vaknar och känner igen sig i köket, lyckan där bland emaljbyttorna.
***
Socialiserande på och bortanför Hallongången. Dagarna, veckorna smälter samman. Långlediga tillsammans och trots det turbulens och ingen riktig ordning.