.

I inlägget som innehåller reflektioner om det evinnerliga tutandet avhöll jag mig från att skriva parantestillägget ”men så är ju också Tutan-khamon härifrån”. Även om jag tänkte det lyckades jag hejda mig själv. Vill bara ha det sagt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback