den nya röran

När vi kommer bussvägen rör sig plötsligt enorma lastfartyg genom landskapet. Från att ha varit industrier, öken och öken till att bli uppodlad mark och mindre samhällen till något som mest ser ut som en bisarr film. Port Said är också episkt. Gamla kolonialbyggnader i förfall och en känsla av att ha rest tillbaka i tiden.

Vi äter färska krabbor och andas medelhavsluft, fryser lite grand. Bor på Hotel de la Poste. Åker över kanalen med gratis bil- och passagerarfärja, och tillbaka. Hamnar på ett ställe med tomflaska i akvariet svartvita bilder på väggarna från när stan var europeisk. De säljer ingen mat men jag blir serverad familjens egna medan deras ettåriga son och Eja tittar skeptiskt på varandra. Vi går längs kanalkanten, hoppar djärvt över avspärrningarna framför polisen upp på promenaden. Bredvid står kuskarna på rad och försöker få passagerarna från det enorma lyxkryssningsfartyget att åka med just deras häst och vagn. Svårt att veta vilken del som inte känns malplacerad.