den nya röran

Finns få saker som är så dramatiska som väder. I öknen är det regn och snålblåst, Elin leder karavanen mot vinden – över pyramiderna och hela Kairo ligger himlen grå. När vi väl är framme vid sfinxen strålar solen. Det blir en sådan eftermiddag, blått med bulliga vita moln uppifrån Mohammed Ali-moskén,  innan allting släpper. Haglet studsar på balkongen, regnet fyller gatorna och varje blixt färgar himlen i dov magenta. Det är som explosioner över höghusen.

Nu pölar överallt av vatten som inte har någonstans att ta vägen. Detta, en tolvmiljonersstad utan system (avlopp, sophantering, trafik), är också Kairo. En del av det beigegråa lagret som demokratiskt täcker staden har sköljts bort. Skräpet på Mobil-mackens tak har fått färg och minareten mitt framför oss har tydligen dekor. Nyanserna av grått har blivit fler.