den nya röran

Man nyper sig i armen. Fast att Röda havet, särskilt häromkring, är en av världens mest omtalade undervattensvärldar och man lyriskt har förklarat att det är precis som på teve är jag helt oförberedd på suget som tar tag i mig framme vid revet. Det är kanske knappt hundra meter ut från stranden där vi bor. Längs botten ser man koraller och fiskar och det är overkligt men hanterbart,  men sedan – det stora blå med ett korallrev som möter turkost havsdjup och fullt med fiskar i olika färger, former och mönster. Som att doppa huvudet i ett akvarium som någon mättat med färg. Det liknar ingenting annat jag har sett. Det kommer inte i närheten av att likna något. Jag tittar ovanför vattenytan, det ser ut som hav så som jag känner hav, och tittar ner igen på detta märkliga.

Havet är djupt. Kom svindel, kom.