den nya röran

Dagarna går och jag hänger med Ejafisen och får åter den där känslan av att vi håller på att bli bästisar och bundis.  Det är som att vi börjar förstå varandra. Vi träffar andra, fikar och sitter på golv, och umgås mycket med varandra. På kvällarna är vi tre och det är en förbannad lyx, att få vara vuxen samtidigt som man är med henne. Att få vara med Erik. Ibland är vi fler, blir bjudna på vardagsmiddag och sånt.

Hon står då och då, några sekunder, utan stöd och när balansen inte håller sätter hon sig ner själv. Det är små små steg mot självständighet som får mig att bli orimligt stolt. Vi använder den svarta sittpuffen som trumma, hon hånglar med sig själv i spegeln ibland, vi experimenterar med mat och går igång på våren. Det är frustration från båda håll med ojämna mellanrum. Men mest är det bara bra. Hon och jag. April. Föräldraledighet mår klart bra av att delas.