den nya röran

Men vänta. Om jag skriver, då hinner jag med. Då kommer tanken ikapp. Det handlar väl om att ge sig själv tid tror jag. Att stanna upp tillräckligt länge för att formulera sig, om inte för någon annan så åtminstone för sig själv.

Tillbaka på papper. Det är inte fel men lite opraktiskt.
Mycket av de där övermönstrade pocketanteckningsböckerna ligger bland allting annat i kartonger någonstans och det blir inte ordning på var och ingen kronologi. Och så skriver jag någon annanstans, dumma ställen som i min jobbkalender som ska vara strukturerad och överblickbar och inte full med krafs. Ingen reda. Men så finns det dagar som ändå inte har så många ord och då spelar det liksom mindre roll. Att allt flyter samman. Att det glider isär. Och det är ändå alldeles för kallt.

Nu längtar jag till att kökssoffan är på plats.