den nya röran

Albrektssunds kanal. Vi tar den två gånger, fram och tillbaka. Kajakpaddling med Erik, Birger, Lena, Kimia och Anton. Så fint så fint. Det känns som om solen orkar hur mycket som helst. Jag med. Det blir laotiskt sen och en sväng ner till stan för en drink med Elin och Christo. Till och med natten är varm.

Bilder från Birger. Storebror lär lillebror att rolla på den nedre, en rit nästan lika religiös som den ser ut.

Dag 1
Åker från Bälinge. Längs landsvägen mot Laholm hittar jag en fin loppis. Köper saker jag ännu inte vet om jag behöver. Tar sen min nygamla treväxlade grönmetallic Crescent och kör till Torpa.    

I röker en sista cigarett på trädäcket, skriver under kontraktet och frågar om vi vill ha hennes oöppnade påse med grönt te. Hon lämnar den efter sig tillsammans med sekatörer, möbler och ett hav av blommor. E och jag blir sittande på framsidan och förstår inte att det är på riktigt.

Dag 2
Från färgaffären köper jag med mig en femliters burk Nepal medium. Med den på styret åker jag första vändan till Torpa. Det tar tolv minuter att gå, kanske hälften då att cykla. Andra omgången har jag med mig kaffe och J, hittar två blåblommiga Rörstrandkoppar i skåpet och landar under bigarråträdet. Vi pratar om Kongo, sockervadd och banden på Way out west.

Jag målar. Ena väggen hinner blir klar – två strykningar – och så kommer K, A, L, B och S. Det blir rödvin och grill. Man skulle kunna kalla det inflyttningsfest.


Originalbilden till den längst upp har jag stulit från Julia.

Högst upp i hyllan hittar jag ett gammalt kartotek med blomkort/trädgårdens abc. Det kom tydligen med stugan när mina föräldrar köpte den. Den ligger bredvid en mapp från Timmele Färgeri (”Verkligheten är sällan svartvit”) med tidningsartiklar som mamma och pappa sparat från 1984 pm växter och hus. De var ungefär jämngamla med oss då, konstigt hur man växer ikapp, och riktiga entusiaster. Nu är det jag som pratar om att snickra en sittlåda/väggfast bänk och plantera purjolök. Mycket roligare än all sammantagen teori om internationella organisationer och implementering av flyktingpolitik är att leta efter inredningsinspiration och gamla papplyktor till träden i skåpen.

som ringer från Bälinge och kastar ur sig "Kåmår du??" som första mening. Sedan pratar vi om att sjunga, han hämtar allsångshäftet till telefonen och ropar "Hör!"
Klart jag kommer - tar bilen och kör nu.

Isak och hans föräldrar har bott hos oss några dagar. Lille herr kräk lyckas få nästan allting annat att verka betydelselöst.

Hittar en massa anteckningar i mitt block som vanligt.

"Jag fick feeling"

***
Saltkyss är ett fint ord, tvådagarsbröllop likaså.
Mat mat mat. Vid sidan av poolen står en man och skär upp skinka. Snittar. Två förrätter, två huvudrätter, efterrätt och tårta. Det är klart fantastiskt. Man kysser varandra. Man dansar. Man hojtar. Miguel bärs ut och in igen i bara underkläder. Visorna är grova. Jag förstår hälften av vad som händer. Leve brudparet!
I Barcelona är det molnigare än i Benidorm och det är bra så.
Vi sitter på Placa del Sol, äter potatis och dricker öl. Kroppen är trött. Rakt igenom trött. En ganska jämn alkoholkonsumtion om man nu ska säga något. Baljor med sangria, småglas med öl, vin att skåla i.

***
"Jo, nog är det synd om alla dom unga
som dog i Verdun och Somme, säger jag.
Å andra sidan - om dom fått leva -
hade dom ändå varit döda idag."
- Jan Stenmark

***
Textil med kakaoträd. Kaakaopuu.

***
"Jag är en sån som hellre vill veta än att tro. Jag snackade med Milos Forman om det där och han menade att livet skulle vara så futtigt utan religionen. Jag tycker precis tvärtom. Att en idévärld som någon människa en gång hittat på är futtigt jämfört med vad hela mysteriet verkligheten är."
- Stellan Skarsgård

***
På balkongen står stolta sockerärtor. Jag funderar på ett redaktörsjobb vid sidan av som är så perfekt perfekt, men det går illa ihop med planer på att bromsa in.

***
"FN-folket är en sluten klan, bland dem finns en massa viktigpettrar som ser allt och alla i ett "globalt perspektiv", det vill säga von oben. Ordet global har de med i var och varannan mening, och därför är det så svårt att ordna någon vanlig mänsklig angelägenhet med dem"
- Ryszard Kapuscinski


Och framför mig på köksbordet en lapp med rött klotter - allra första nyuppstart till examensarbetet:
Rendering the global refugee problem. An international bureaucracy at work; the role of the UNHCR from a Ugandan perspective.
Held. Globalisering/globala problem. Chimski? Internationell politik.
Metod, litteratur, att göra:

just nu får jag av texter, kolonitankar, mosaik och Kapucinski. Det liknar någon form av förälskelseliknande pirr; som jag tydligen kan få av vissa ställen och förväntningar på saker
som ett eget bigarråträd att dricka kaffe under.
Ett gult hus från 1932. En matkällare. Ett trädäck.
En trädgård med rabarber, krusbär och blommor jag inte kan namnet på.
En vedspis. Kylskåp för kall öl. Egen täppa och kryddodlingar.
Lagom projekt. Väggar som måste fräschas upp. Kanske tapetsera. Kanske snickra.
Lugn och ro.

"Rytm, improvisation, allt som har med jazz att göra, det gäller också när man skriver. [...] En dålig mening är som att ha sand i skorna, eller en för hård huvudkudde."

- Ulf Linde

Det är som en pinne som står rakt upp ur balkonglådan, vi tittar nerifrån när vi är på väg hem och undrar vad det är. Tydligt uppifrån – en rädisblomma på en stjälk som står fyrtio centimeter upp. Man lär sig mycket om växter medan man odlar dem, särskilt när man från början vet ingenting alls.

Tio dagar har vi varit borta och allting blommar; även ruccolan.
Halvligger i egen soffa med laptop i knät och tre plåster på fötterna. Kombination nya skor (Barcelona) och springtur (Stockholm) mindre bra, lyfter hellre den av intensitet och slapphet.
Suttit är vad jag gjort mest denna semester. Hos Miguels föräldrar (med familj och släkt runt omkring som servade med grillat och baljor av sangria), på stranden, i skuggan på Camillas gamla hotell, på tandpetarbaren med Krille och Madde, i kyrkan (en arg präst, en flamencoorkester, en vacker vigsel), under femrättersmiddagen och bröllopstårtan, i Miguels föräldrars källare (köttbastun med hela ben av jámon som skars upp, blodkorvar, chorizo, mörka korvar, ljusa korvar), vid poolkanten,
på torgen i Gracía, i Parc Guell, uteserveringar i el Born, metron, uppe på loftet i lägenheten, ute hos Fernando och Paola, på absintbaren, flyget,
Lou Reed-konserten, soffan hos Joakim och Sara (läsandes Rocky), bryggan vid reaggekafét vid Årstaviken, thaibåten (drickandes öl), tunnelbanan, utanför Blå dörren med Karin, vid fönsterna på Hermans (ätandes vegbuffé och kolapaj) och under videodeget och pannkaksbrunchen.

Vi tar bilfärjan vid midnatt från Lysekil.
Känns konstigt det där att sjöbodarna ska säljas; aldrig mer ligga över där och höra masterna slå. Om Bälinge är knallhattsromantik är Valbodalen karg saltidyll med havet, ödsligheten och allt det där. Vi dricker rödvin i hamnen under sen kväll, matar krabborna med sill och potatis, paddlar parallellt med brännmaneter och ljusröda granithällar. Kliché naturligvis alltihop, men en förgrymmat vacker och påtagligt verklig sådan.

Håret blir salt av vågorna, näsan fräknig, kinderna rödbrända. Vi röjer och vädrar ur, sätter presenning för att kompensera den tjärade pappen som blåst av, dricker kaffe på trädäcket med kommande ägarna. Hårt, men fint ändå med en riktig form av avslut.

(Och från kajakerna är havet ännu närmre.)