"Man tänker att man fungerar bättre under press."

Jag har mått rätt dåligt av stress nu det sista, när det är som värst måste jag säga (högt) för mig själv ”skrik inte, ”skrik inte”, ”skrik inte” och det är som om det mantrat är det enda som hjälper. Ibland skriker jag och det hjälper också. Och så har vi parallellt mitt beroende av det här med positiv stress, när det går ihop, när intensiteten ligger på max och stöter ut kickar & endorfiner.

Varit uppe i Stockholm nu för att hålla föredrag på LO-TCO Biståndsnämnd om jämställdhet från sydafrikanskt perspektiv. Det ger också kickar & väldigt mycket behövlig feedback på det man håller på med. Fullsatt och bra diskussioner. Som sagt, vissa av mina jobb tycker jag om. Andra dagar, med 18-timmars arbetspass, storstädning och tråkadministration är inte lika inspirerande. Pausar från det nu. Två och en halv månads tjänstledighet & åker till Uganda på fredag. 

Träffade en kille på Centralen som hade ett förslag som gick ut på att man skulle trycka ner alla jävlar som trycker ner en. Annars har jag mest försökt ägna Sthlm åt att komma ner i varv, varit på kvarterskrog med Agnes som är där och gör Sida-praktik och lyssnat på radio. Mamma Mia, vad jag skulle vilja att livet gick lite långsammare.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback