den nya röran

Som en liten retande, nästan småironisk, lockelse efter senaste tidens funderingar hit och dit kommer det ett mail med förslag och uppmaning om att jag ska söka vad som jag redan utsett till världens mitt-i-prick-jobb. Men det skulle innebära att jag flyttar från Göteborg. Helt plötsligt har jag fått ett koncentrat av hela mitt parallella livsspår att ta ställning till. Att söka känns helt plötsligt dunderavgörande i ett långt sammanhållande perspektiv och jag orkar inte riktigt med det just nu. Samtidigt som det finns tydliga tankar som det går fler tåg och man måste inte springa på alla bollar känns det så dumt att hoppa över möjligheter. Och så blir jag arg på mig själv och detta ständiga tänk kretsande kring optimering. Självklart kommer det alltid att finnas saker som pockar på uppmärksamhet och erbjuder något som på flera plan är något lite bättre, men det är ju det där att jag inte är redo att välja bort. Och just stora val leder ofta till stora konsekvenser. Finns inget i min vardag just nu jag vill plocka bort, det är så j-vla fint och bra så jag vet inte, och jag har just fått fortsättning och allt det där. Även om det andra låter så in i helvete perfekt så får jag svindel bara vid tanken.

Landskrona med en liten dos av alla de vanliga - Ola, mamma, pappa, Elin, Birger, Lena, Anna, Per, Krille, Madde. Och någon alldeles ny.

På grund av hur vi fungerar har vi inga pengar att röra oss med. För de sista vi har köper vi en trädgårdssoffa, en påse jord och fem fröpåsar. Det blir 21 kronor över. Men har man en trädgårdsoffa kan man sitta där och dricka kaffe och det finns mat i frysen, att lägga tillbaka korianderfröna är inte att tänka på. Vi sitter i Karins dubbelsäng, äter pistagekolor och mörk choklad, tittar på bilderna från Iran som fortfarande är kvar i kameran. Jag får en kamelmagnet och en sjal. Nu vill jag till Persepolis och Jordanien. Dagen efter löser det sig med överföringar och tusen kronor gör att vi känner oss sanslöst rika. Vi äter mackor på Palladium och handlar fler grejer till balkongen. På kvällen går vi ut och äter massor med spansk mat och dricker rött på Café deluxe. Försiktigt sitter vi resten av tiden i den ihopskruvade trädgårdssoffan och pratar pratar pratar. Detta behov av den här typen av kanaler.   

Jag cyklar. Först in till stan, förbi de som väntar på kortegen, med en flaska grönt vin i en plastpåse på styret. Anders och Kristina ska tända en grill och undrar om vi vill komma förbi. Vi grillar korta tjocka korvar och laxpaket, äter nötter och körsbärstomater. Sedan nedför backen från Annedal och krockar nästan med en kille som Erik tydligen känner som kör två sexpack på en skateboard. På Kontikis uteservering sitter redan Isabel, Per, Mattias med flera. Ida Redig har just slutat spela, kön till baren är kompakt. M spelar skivor, vi dansar, Adrian, Lisa, Hedvig, Johan, Lena, A och K ansluter, kollektivfolket är där och tusen andra. Hemmafestkänsla fast mycket tightare med plats. Så cyklar jag hemåt med Erik på pakethållaren, han sjunger Blister in the sun och får hjälp från folk vi passerar att fylla i med handklapp.

Dagen efter cyklar jag förbi förstamajtågen (inte heller mitt forum) och upp för Stigbergsbacken för att ha dräktworkshop på Musiken hus. Det är silver och turkost och jag är sjukt opepp på alltihop. Varför lägga tusen timmar på att skapa en dräkt när jag egentligen bara vill dansa? Börjar i alla fall med huvudbonaden och ihop med ryggställningen blir det sedan knöligt att lasta på cykeln. Annars är det mest Delsjövägen numera, flyttat tillbaka till Mässans gata och det är så j-vla fint att köra förbi vitsippsdjungler och det nästan elektriskt gröna. Den är på väg att ge upp på riktigt nu, den gamla Monarken, hela alltet gnisslar lätt störande de dagar man glömmer sin ipod och jag kom oljig om händerna till jobb häromdan efter att kedjan hoppade av. Kör in till stationen på fredagmorgonen och parkerar den där över helgen. Just tanken på att ha en cykel man måste vara rädd om gör att jag drar mig för att skaffa en ny.