Skrivandet samma sak
- - -
det där med bilder och seendet.
"Men att blott och bart ägna sig åt att titta är inte lätt och jag började med stigande irritation lägga märke till mitt behov av att beskriva och definiera det jag såg när jag egentligen bara ville att havet helt enkelt skulle vara havet."
- Jenny Diski
.
De ateistiska gudföräldrarna och lilla I.
Systeryster tycker att jag dissar Landskrona när min hemstad får en komplimang och jag säger att det är enkelt att säga när solen skiner och man står alldeles vid havet. Jag förstår henne.
Samtidigt är det inte lätt med hemstäder. Det finns två sätt att förhålla sig till Landskrona, överromantisera eller vrida sig vid tanken på småstadsmentalitet. Med besök hemma hos Ola, promenad längs Linjen, spätta/kaffe på Seglarn med Krille, loppisbesök och stunder för mig själv ger slutet av september 2008 den rosiga versionen.
!
Titta här >>
Första festen
Letar efter en fin och lite udda sångbok till Isak på Bokmässan. Hittar Här dansar Herr Gurka och alldeles bredvid sitter Lennart Hellsing som en grånad karikatyr i orange kostym och signerar.
Den blir perfekt ihop med den andra barnvisboken, en grönrandig maracas och den där skivan som fick Elin att skratta högt åt mig på Pustervik: Putomayos Dreamland med vaggvisor från hela världen. Jag tar mitt mosterskap på allvar. På lördag har han sin välkomstfest, som gudföräldrar planterar vi ett träd i kolonin och ett vid Victoriasjön, plus att han ju får musikpaketet då och röda sjuttiotalsmönstrade figurer till barnvagnen. Av någon anledning känns allt det här viktigt att reflektera över och mycket konkretare än ceremonin som sådan. Världens finaste omgiven av storfamiljen och massa annat bra folk.
”Kameran för mig är som känselspröten på en myra eller en insekt. Det är det som är kontakten med verkligheten.”
Han kunde stå på en hand en gång.
Det ligger så mycket i det där med kameran som ett sätt att se, det inrutade perspektivet och det som gör att man kan se samma saker i efterhand, om och om igen och på helt nya sätt. Världen i ett visst format, upptäckandet i andra hand, en beskrivning av det som är som likväl som skevt kan bli långt mer exakt än den faktiska verkligheten.
***
"Det finns forskare som jämför vårt småprat med apors sätt att lära känna varandra genom att pilla på och plocka ohyra av annan apa."
- Radiokrönikan i dagens DN.
Bokmässan. Mingel på Forskartorget.
Men också
programpunkt med dansare som styrs av publiken genom fjärrkontroller, utan musik, utan koreografi. Kommunikation bortom småpratet.
(Torsdag)
.
Vi skateboardar till pizzerian. Det är onsdag men vad f-n.
Och på ärtsoppetorsdag äter jag på New Dehli med A och L.
Ingen ordning på nånting.
***
- Ja, jag och Smacks åker till Göteborg imorrn på Bok & Bibliotekmässan. Temat i år är Lettland så det lär ju rula!
- Det blir en del tunga namn, alla som är något i Lettland kommer att vara där! Sergey Timofeyeu, Uldis Bêrzinsm Pêteris Cedrins, Jânis Krêslins, Kârlis Vêrdins för att nämna några!
- Mäktigt. Tar du några autografer till mig är du schysst?
- Bok & Bibliotekmässan... Vad fan gör man där egentligen?
- Vadå, du var ju med förra året!
- Var jag? Nää?
- Jo! Kommer du inte ihåg? Temat var Estland, kom igen nu!"
Rocky/Martin Kellerman
Alla är inte här i år. Inte Birger. Inte Krille.
Plantera mera
Frön gror på bakgårdar, balkonger, tak och kolonilotter i städer över hela världen. Det skriver Lena Israelsson i boken Cityodling som jag i tisdags lånade med mig ihop med sju andra från biblioteket. Hon pratar om stadsmänniskornas behov av att komma ner på jorden. Dagen efter är jag och Anna på seminariet Plan(t)era staden med ett odlingsperspektiv på det här med hållbar stadsutveckling. Det har i dagarna varit en artikel i Metro om budget för fler koloniområden i Göteborg, frågan har hamnat på tapeten och rör man sig redan mitt i den världen sugs man in i något som upplevs som en stor diskussion.
Stadsodling kopplas till klimatfrågan, social integration och interaktion, hälsoaspekter, kommersialisering av den närodlade maten, vertikal urban grönska och undergrounduttryck som solrosattacker av Kulturgerillan. Hur ska en stad utvecklas? Vad ska få plats? I år har urbaniseringen nått halvvägs – 50 procent av jordens befolkning bor nu i städerna. Längtan efter det gröna är stor hos många, både som lyx och ren försörjning. Vi ska själva i veckan arrangera ett seminarium om den hållbara staden, kopplat till stadsutveckling och framtidens design. Sedan tidigare är vi inblandade i diskussionsarrangemang om Göteborgs stadsplanering som vi ska gå vidare med – det handlar ju i allra högsta grad om en form av civilisationsuttryck. Av många anledningar är det spännande med det här klargröna perspektivet. Gång på gång återkommer samtalen till det här med koloni som en social småskalig form av cityodling med tusen bieffekter.
(Onsdag)
________________________
Foto från "Vardagsrummet" utanför Världskulturmuseet och illustration från Henrik Franckes "Citybondens handbok".
”Vad göra förutom fika”
(Tisdag)
***
- Rocky/Martin Kellerman
Stort just nu
Tittade förbi Petra & Gustav efter jobb och blev kvar en helkväll. Mat, soffhäng och förundring.
Mycket fokus på det som är nytt - hej Judit - men också på det som är precis som vanligt.
(Måndag)
mellan nio och fem
Det är höst och allting puttrar.
På vägen till jobb är det dimma och utan vantar skulle fingrarna frysa av. Träden längs Delsjövägen blir märkbart gulare för varje dag. Jag lyssnar på Maskinens Segertåget i remix efter remix.
Cox orange
Glad jag har en kolonigranne som vet en massa om saker som till exempel vad som växer på våra äppleträd. Kollat på Wiki och det verkar stämma. Gröna fingrar är nåt man får av misstag och av att fråga folk står det i ringpärmsboken Hjälp jag är med trädgård jag hämtade ut den där dagen jag stukade foten. En fin bok som tar trädgårdsokunnighet på allvar och dessutom har anteckningsblad och plastfickor. Sånt jag är svag för (tänkte först inte köpa den för att den är lite för designad men vad göra).
Man vill ju inte vara motvalls
1. Vilken mat äter du ofta?
Spenat, kan inte ätas nog ofta.
2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller du hjälper till att duka av?
Det beror alldeles på vad det är för kalas och hur trevligt/kul jag har där jag sitter. Om jag överhuvudtaget sitter.
3. Var sitter du helst när du bloggar?
I sängen eller vid köksbordet. Sedan skriver jag oftare än jag bloggar och plockar därefter delar av det skrivna till bloggen vilket gör att själva skrivandet kan ske varsom, i block, på löspapper, som mobilanteckning, ouppkopplade worddokument men själva bloggandet görs där det finns internet och nästan alltid hemma. Cirkelresonemang. I sängen eller vid köksbordet.
4. Köper du ofta Triss?
Aldrig.
5 . Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Faktiskt direkt omöjligt att svara på. Skulle kunna bli en lång radda av sådant som jag vid tillfällen betecknat som det bästa. Rio. Transylvanien. Irland. Vulkanbergen. Cata. Tinihir. Hoi An. Barcelona. Kyengera. Skottland. Alla tåg.
Kanske ändå – med största avkoppling som definition på bästa – fraktbåten den där dryga veckan genom Amazonas. Eller Bälinge, med samma utgångspunkt. Hängmattevistelse som måttstock.
6. Vilken tv-kanal tittar du på mest?
Tittar nästan aldrig på teve, föredrar dvd (eller vhs).
Sådär ja.
(Att det ska vara så svårt att framstå som icke-anti.)
Hemvägen
Om jag hade haft tillgång till Detektivbyrån vid ljudsättningen---
Det är piano, dragspel och elektronik och samma oemotståndliga sug som finns i allt som kan illustreras med karusellen vid Montmartre.
Vi laddar ner massor med musik, spelar ägg och dansar på vardagsrumsmattan. Doo wop/your home is where you can be what you are. Jag spelar Cornelislåtar på pianot och precis ovanför sätts det så äntligen upp – tyget Tango köpt i Krokom (Frösö handtryck). ”Det bästa med dig och mig”, säger E, ”är att vi inte hastar fram saker och ting”.
Afterwork i kolonin
Vaknar i rummet med radion på,
sovit över i kolonin och E har stuckit iväg en sväng till jobb. Lyxigt så. Ligger kvar på tjockmadrassen på golvet och dåsar mig genom Konflikt och Spanarna. Rödvinskväll här dagen innan, kompakt med sex personer och en fransk bulldog runt köksbordet. Så j-vla bra det bara blir.
Sedan går jag upp och inser att jag inte har en enda plan för resten av helgen. Känns som en lång utandning. Sätter på mig senaste loppisfyndet, svarta träskor från Båstads toffelfabrik, och går ut och sätter mig med morgonkaffet i trädgården. Ibland sitter jag där under bigarråträdet och undrar om jag fantiserat ihop hela kolonigrejen. Trädgård, öppen spis, kökssoffa. Den här perfekta kombon av kollektivliv & ensamhet, plus den av projekt och lugnet av att inte behöva göra någonting.
Det finns vissa koncentrat,
som när E ger sig ut i mörkret kvällen innan och skördar rabarber, plockar äpplen och slänger ihop en paj medan jag kilar bort och köper glass på Pressbyrån. Eller bag-in-boxen med de upptejpade fröpåsarna från Adrian och Lisa.
I love you, ich liebe dich
Hon lägger inget mål under matchen. Däremot gör hon en snygg framspelning till en kille som sätter bollen vid vänster stolpe, springer från målet med höga armar, highfivar och sliter av sig tröjan med ett vrål. Det är träning med Grunden Bois och det är definitivt på allvar. L sjunker ihop i en hög efteråt. De arrangerade straffsparkarna i slutet hjälper inte längre, hon är mycket besviken på sig själv.
På vägen hem vänder det igen.
Gillar våra torsdagar.
.
Sogga. Det är vad jag vill göra mest hela tiden. Med vänner eller själv spelar mindre roll men jag har en klar dragning åt icke-aktiviteten. Arbetat alldeles för många timmar med att göra tidning, även om det är väldigt inspirerande på sitt sätt puttar det ut så att annat inte får plats. Det är inte meningen så. Totalt har det landat på övervägande plus och med klart hopp om bättre framförhållning och tryck fortsättningsvis. Vanliga jobbet rullar på. Tempo, variation, arbetsuppgifter och kollegor gör faktiskt arbetsplatsen till en ganska lycklig kokong.
Under hela denna kväll haft öl- och pratstund med Elin och det är ju finare än snus.
Nu sitter jag och äter i sängen. Tröttare än på länge.
Elin! Hercules and Love Affair!
”Vill du bryta upp asfalten och plantera en kolonilott?”
"...i de lokala tidningarna har artiklar som målar upp bilden av en hotande invasion av gatukämpande ”motaktivister” börjat dyka upp. Föga överraskande försöker moderaten Anja Sonesson klumpa samman forumet med våldsamheter och sossen Ilmar Reepalu dra en skarp gräns mellan goda forumbesökare och huliganer som bara är ute efter våld för våldets skull. Den som kikar på ESF Action Networks hemsida inser snart att den visserligen innehåller en dos kravallromantik men att det löfte om ”att bryta upp asfalten” som Sydsvenskan hotar med i sin helhet lyder ”Vill du bryta upp asfalten och plantera en kolonilott?”. Möjligen är olaga kolonianläggning svårt ordningsstörande, det är ju svårt att köra på Amiralsgatan om det odlas vinbärsbuskar på körfältet, men det bör nog inte förstås som ett löfte att störta Malmö i blod och eld."
- Andrés Brink, doktorand i historia och verksam vid Samtidshistoriska institutet på Södertörns högskola.
Balansgång är det nya.
Christo gör det. Elin gör det. Erik gör det. Anton, Kimia,
Julia, Jonas. Allt inom loppet av två dagar och på sträckan
mellan våra äppleträd. Slack line är den officiella termen,
utövas som extremsport och av kajakande eskimåer. Själv
har jag stukat foten efter att ha sprungt ikapp en vän med
en bil. Sitter med tidningsmakeri istället – stilla, stilla – och
tittar på vännerna som faller på gräsmattan.
Det är inte så isolerat vårt hus,
doo wop/your home is where you're happy
your home is where you can be what you are
Personaldagar
Monolog, diskussion, monolog, skaldjur, dans, efterfest.
***
Jag har alltid försökt tycka om de tråkiga gubbarna på tvn.
Jag har tänkt som så har jag tänkt att kanske
man blir en tråkgubbe själv en dag.
Då kan det vara bra att ha tyckt om dom hela tiden.
Likså har jag försökt tycka om knarkare, idioter och
handelsresande.
En sån kanska man också kan bli.
Världen är full av möjligheter kan jag
finna mig själv att tänka som exempelvis när det regnar.
Man måste ligga steget före.
Att tycka om de andra kan bli som att
tycka om sig själv i förskott.
Andra dagar tänker jag bara på exotiska fåglar och
läckra små vitvaror.
Det går också bra.
"En liten broschyr om pensionsförsäkring" av Bob Hansson
***
Illustration: Nina Hemmingsson
Den nya mannen
Omgiven av en massa gravida kvinnor som jämför erfarenheter. Undrar hur det känns att vara man och vänta barn.
Jag går bredvid och får insyn i en kokong som både är så introvert och påtaglig i det yttre. Det är ett sammelsurium av funderingar och brokiga mammaklänningar.
Dessutom denna väntan på andras barn. Och nu – M och Ö har fått! P och G med! Det är Kärnfamiljen – det nya svarta som G uttrycker det och ett liv väldigt nära medelåldern för förstföderskor, 29,0 år. Det är diskussioner om mjukispapporna som på ett plan är så hysteriskt svåra att ta på allvar (kom igen! Sverige 2008!) och samtidigt befriande på så sätt att det faktiskt gör folk upprörda att någon här och nu tycker att unga svenska män med barn i bärsele tappat sin sexuella identitet. Lattepappan is the new black. Tjoho.
(DN Söndag förutspår "betahannens (jämställd man) slutliga revansch över alfahannen (machoman). I framtiden kan du beskåda alfahannen i uppstoppad form på museum. I montern bredvid hittar du Zandéns och Gyllenhammars debattinlägg.")
Överhuvudtaget är det en fenomenalt intressant diskussion, den om velourmannen, för att den handlar om att utmana egna och andras föreställningar om vilka värden som hyllas – mot eller med vår vilja – och i förlängningen om uppgraderingar av våra värderingssystem. När muskler och gubbighet ersätts med metrosexualitet och mjukhet utan att någon behöver göra våld på sig själv befinner man sig i ett levande samhälle och en icke-stagnerad kultur. Det är inte så överallt, hursomhelst och på alla områden, men banne mig att det sipprar in lite varstans. Hellre blek och vek än råbarkad och provocerande.
Fantasi är det vi vill ha.
Det slår emot en. Där är det varmt, ljust, vackert och fullt med folk. Timbuk har en hemlig spelning. Alla är glada. Man sugs upp. Man träffar människor man tycker om, man pratar, man stannar när andra går, man ser utestället bli till privatfest och slutligen alldeles tomt. Man tror att man hittat på allting.
Man letar sig hemåt mellan åkrarna. Man dricker te. Man sitter i Kristians soffa och pratar till halv sex på morgonen. Man bara är och bara är och bara är och resten sköter sig alldeles av sig självt. I slutändan precis så. Verklighet är det vi får.
Torsdag
Egen roadtrip. Kolla lufttryck i däcken, lasta bilen, sätta på Blonde on Blonde och veva ner rutan. Söderut. Hamburgare och jordgubbsmilkshake på Max där man får DN och kaffe på köpet. Av alla saker man skulle kunna få på köpet är det en svårslagen kombo. Sedan svänger jag av mot Hässleholm och har landsvägskörning en lång bit. Stannar till på loppisen utmed vägen, de har stängt men jag handlar med mig av utegrejerna och lägger efter överenskommelse pengar i ladan. Handlar närmre Örkelljunga i en liten ICA där kassörskan pratar med en kund längst borta vid mjölkdisken när jag kommer in. Sedan diskuterar vi ivrigt knäckebröd alla tre, det ska finnas en specialsort i Helsingör som är fantastisk.
Analysen.
Det är den som måste göras nu.
Ett par dagar i Bälinge och jag tänkte börja spurta. Det är lite allt eller inget (/vinna eller försvinna/valfri sportmetafor) över uppsatsen just nu. Att jag någon gång skulle kunna bli klar.. tanken svindlar. Analysen är klart roligare än mycket. Måste bara ut i skogen först, tycker förfärligt mycket om den kompakta fuktlukt som finns där nu. Letar kantareller och hittar ett helt gäng. Guld. Fyller kapuschongen på Olas jacka som dragit på mig. Myggorna biter fortfarande, jag slår ihjäl en som suger genom strumpbyxan och på det gröna tyget blir det en mörkröd fläck. Får histaminreaktion och bestämmer mig för att det får räcka,
nu ska de stekas med smör.
Sedan blir det analys.
Om krigs mindre dramatiska konsekvenser
Egentligen hade vi tänkt åka till Azerbajdzjan i höst, jag och Karin. Bjudna på bröllop som vi i och för sig skulle missa med ett par veckor, men det där med att se en del av världen som är helt främmande för en och göra det icke-främmande sög och drog. Men det verkar så onödigt att åka till den regionen just nu. Skit. Georgien verkar också så vackert.
Sedan missar vi även Kikes trettioårsfirande nästa fredag, hinner helt enkelt inte ner till Bryssel i tid. Så gärna jag velat åka ner och festa med allra hans vackra vänner, särskilt balettmännen. Och så gärna jag vill resa med Karin. Men det finns annat som drar. Skottska West Highland Line är det nya; ”one of the great railway journeys of the world”. Vissa tågresor har ett sug som inte liknar någonting annat. Messar Karin och dagen efter har vi bokat flygbiljetter till Glasgow i november, för nästan inga pengar alls.
Dagen som varit felvänd blir rätt vad det är bra. Och så ringer Carolina och undrar om hon och Agnes får komma förbi och fika. Klart de får.
.
och att slipa kökssoffa med sandpapper.
Egentligen borde man vara sval och sakligt argumenterande, men det är svårt att prata om omedvetna under-/överlägen och samtidigt hamna i dem. Istället blir jag sprickfärdig och ilsk.
I slutändan. Mest är det skönt att ha en man som gör igenkännandet i ojämställdhetstexter och kvinnofällsanalyser minimalt.
Uteliv, andra versionen
Haft tvååriga N på besök i kolonin. Hon tror att jag bor där och jag gillar att hon helt enkelt förutsätter det. Det är någonstans efter tvåårsåldern som man börjar tycka att det är orimligt att bo på 25 kvadrat utan varmvatten men egentligen är det ju inget fel på hennes perspektiv. (Längtar tills vi får bort lite av röran så att vi faktiskt kan föredra att sova över jämfört med att ta sig de tio minutrarna hem.)
Hon är precis lika lång som den självsådda solrosen, N. Det blir ruggigt idylliskt med henne och storasyster D som springer runt och hittar hemliga gångar, plockar blommor och blir uppburna för att plocka det största äpplena de kan nå. Fortsätter man att använda Ns perspektiv kommer insikten att man faktiskt tillhör vuxengenerationen där man mest sitter still och dricker kaffe. Gillar att synka med hennes föräldrar och sugas upp i samtal. Gillar överhuvudtaget fortfarande att bli äldre.
Alla bilder utom två tagna under Ds fotoexkursion.
Uteliv
Mitt roskildetält fick en magnifik trolig avslutning vänt mot havsbandet i väster efter en sådan där dag med Stora Friheten i dyningar, bland sälar och tång. Kajakpaddlandet gör armarna möra, näsan solbränd och det inre lugnt. Tror att all utomhustid får räknas dubbelt.
.
Och när man ändå ska köpa tält vill man ju självklart även ha ordentliga liggunderlag.
Handla på internet är dessutom enkelt och farligt pengafritt. Samtidigt är jag tokglad över sådant som Adlibris där jag kan handla böcker fraktfritt närhelst andan faller på, i rena ivern har jag tydligen beställt Gomorra två gånger.
Fredagkväll
”En människa kan inte ha större tankar än hon har språk till, däremot större känslor än så.”
Tidlösa tror jag att jag kan, de har skjutit upp som höstkrokusar nu. Rensat ogräs och bekantat mig med daggmaskar och gråsuggor idag. Förutom tre hinkar till komposten (man kanske inte ska ha ogräs i komposten?) består dagens skörd av äpplen, vitlök och en jordgubbe som jag åt upp direkt. Och så har vi fått ett fällt träd av libanesiska grannen som vi ska hugga ved av.
Citat av Lena Andersson.